mocker
English
Etymology
From
mock
+
-er
.
Noun
mocker
(
plural
mockers
)
A person who
mocks
.
A
mockingbird
.
(
archaic
)
A
deceiver
; an
impostor
.
Derived terms
mockernut
mockers
Translations
one who mocks
Czech:
posměváček
(cs)
m
French:
moqueur
(fr)
m
German:
Spötter
(de)
m
,
Spottdrossel
(de)
(
derogatory
)
Greek:
Ancient:
καταγελαστής
m
(
katagelastḗs
)
,
μωκός
m
(
mōkós
)
Latin:
irrīsor
m
Middle English:
scornere
Plautdietsch:
Spetta
m
Polish:
kpiarz
(pl)
m
Russian:
насмешник
(ru)
m
(
nasmešnik
)
Spanish:
burlón
(es)
m
,
burlona
(es)
f
Swedish:
hånare
c
,
bespottare
(sv)
Turkish:
alaycı
(tr)
Walloon:
laweu
(wa)
m
,
foteu
(wa)
m
,
foteu d' djins
(wa)
m
mocking bird
—
see
mocking bird