sträcka sig

Swedish

Verb

sträcka sig (present sträcker sig, preterite sträckte sig, supine sträckt sig, imperative sträck sig)

  1. (reflexive) to reach for
    Han sträckte sig efter glaset ― He reached for the glass
  2. (reflexive, intransitive) to pull a muscle or tendon
    Jag sträckte mig under hockeyträningen ― I pulled a muscle during hockey practice

Conjugation

Conjugation of sträcka (weak)
active passive
infinitive sträcka sig sträckas sig
supine sträckt sig sträckts sig
imperative sträck sig —
imper. plural1 sträcken sig —
present past present past
indicative sträcker sig sträckte sig sträcks sig, sträckes sig sträcktes sig
ind. plural1 sträcka sig sträckte sig sträckas sig sträcktes sig
subjunctive2 sträcke sig sträckte sig sträckes sig sträcktes sig
present participle sigsträckande
past participle sigsträckt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.